Meningen med mitt benbrott: TACKSAMHET

2

För snart tre v sedan skulle jag ta mig till den andra fysiska träffen i den 6 månaders utbildning i “Medvetet Överflöd“, i Borlänge som jag går, genom Universal Heart och kursansvariga är Jörgen Tranberg, Annalena Mellbom och Cathrin Nilsson, samt gästföreläsare Maria Carolina Tranberg Brühl. Det är ett unikt forskningsprojekt där man utlovas framgång  om man noga följer utbildningsstrukturen, med allt de erbjuder ang meditationer, uppgifter, övningar och agerande. En omfattande, bra och rolig utbildning, där vi i dagsläget är över 400 personer!

  Kursen handlar om ens eget ansvar, angående hur mycket tid och vilket engagemang man lägger ner. Upplägget är noga strukturerat och vi ska hinna med den på 6 månader om man ger 15-40 min/dag. Utbildningen kommer endast att bli  webbaserad efter denna omgång. Vi har tre fysiska helgträffar i Borlänge, med enormt mycket intressant & sant innehåll med en superenergi som lyfter taket. Man kan anmäla sig till utbildningen t om juni. Mer info längst ner på sidan. 

Jag bor i centrala Borlänge och skulle  cykla till utbildningen söndagen den 5 februari. Brukar inte cykla vintertid, men hade så gjort några ggr tidigare, då jag skulle till sjukgymnasten och tog det då vääääldigt lugnt. Ca 300 M hemifrån cyklade jag omkull. Trasslade in benet emellan ramen/trampan och skulle resa mig upp, men smärtan i höger fot gav mig ett blixtsnabbt illamående, som kändes som jag skulle kräkas, så jag kunde inte komma upp. Tittade mig runt: En söndagsförmiddag mitt på den stora centrala parkeringen i Borlänge  – inte en själ. Jag försökte trassla ut benet och DÅ hördes en röst: Ursäkta, jag såg vad som hänt, kan jag hjälpa dig upp? Från ingenstans kom en ung, kort  och leende tjej och ville hjälpa mig…Jag hade en termos i en väska,…ställde den rakt upp, tog tag i locket och tryckte mig upp, samtidigt som tjejen lyfte 84 kg mig. Hon fladdrade sedan iväg till tåget och jag linkade hem själv. Kände att något rörde sig i benet när jag satte ner foten…..Inte en take på att ringa ambulans. Utanför huset så ringde jag en taxi, men det var 40 min väntetid, sa han. Har du nr till nån annan då? Nej, sa han.

Ja inte står jag här i snålblåsten, tänkte jag. Linkade in på mitt brutna ben, ställde in cykeln, hoppade/linkade de 32 trappstegen upp till lgh. Jag hade bara ett i huvudet: Packa ner visitkort, mobilladdare, frukt, vatten och ett par vida dansbrallor (då jag tänkte att de skulle klippa sönder mina jeans och jag ville inte ha landstingets byxor hem?!??!) DÅ fick jag sms från taxikillen med ett nr till en annan taxifirma, som skulle komma direkt. Linkade så nedför de 32 stegen igen och åkte till Borlänge Sjukhus (som jag tidigare kollat var öppet. De hade dock ingen röntgen på helger, så jag fick sjuktransport till Ortopedakuten på Falu Lasarett. Efter 6 tim väntan, röntgen, morfin, gipsning mm fick jag åka hem och invänta operationstid, då de hade fått in 9 st frakturer innan mig och ett extra operationsteam fick kallas in. Tilläggas bör… att mina visitkort fann massa fin personal inom sjukvården. Jag tvingade inte på någon, utan kände vilka som skulle ha genom samtal och fantastiskt trevliga möten.

Det kändes  redan i min lgh att mitt brutna ben hade ett mycket högre syfte än att bara bli brutet. Jag var såå lugn i mig, kändes sååå enormt stort och kraftfullt på ett sätt. Något större som skulle leda mig framåt. Frakturen hade något viktigt att säga mig och det visade sig verkligen att så var “fallet“. Direkt efter fallet den 5:e feb så poppade egot upp: HUR ska du klara dig på sjukskrivningspengarna. Jag arbetar 45% som personlig assistent och resten av tiden i mitt eget företag Silverlake Smycken. Ibland kan jag ta ut viss lön, ibland inte – beroende på beställningar.  MEN jag kände snabbt: Det löser sig och det var verkligen en inre sanning i känslan. 

Efter jag kom hem, så hände något med mig. Så fort som jag tänkte på något; disken på bänken, dammet på golvet, tänkte på de som hjälpt mig till/från sjukhuset, möten & hjälp från nära och kära, att jag gick med kryckor, att jag sov så mycket….JA ALLA tankar gav mig tårar i ögonen och enorm kärlek i hjärtat ….När jag lyssnade på musik/meditationer eller såg på TV, så kom samma enorma tacksamhetskänsla om och om igen. Sååå stort så jag hissnade. Jag har många gånger tidigare känt varm tacksamhet i kroppen och verkligen känt  känslan i total glädje. Men det var bara en krusning på ett stilla hav.

Nu var det  STORMANDE  känslor från hjärtat och detta i total SANNING. Jag fick svar på den enorma tacksamhet att: jag har ett varmt boende/att jag har porslin och bestick som jag kan diska själv/efter hemkomst hjälp med dammsugning & matlagning/Jag har fönster i lgh jag kan se träd, fåglar, himmel och sol från/jag har två händer som jag kan använda till mycket OCH det gav ännu större tacksamhet och tårar: Jag kan göra allt möjligt med mina händer…..Jag kan se/höra/känna/dofta/lyssna/smaka och hela jag uppfylldes av tacksamhetskänslor och de gick i vågor, som stora sköljningar genom kroppen.  

När jag blev sjukskriven 8 v efter operationen av fibulabenet/trasiga ligament/ledband, så fortsatte SANNINGEN komma genom tårar av en magisk tacksamhet i kroppen som knappt går att beskrivas med ord: Den måste upplevas då den är sååå stor. Jag SER en röd tråd i NUET i  tacksamhet till allt jag  gör/ser/upplever. Jag gråter – upplever, gråter- upplever tacksamhet och ser på allt i mitt liv/alla jag har runt mig och alla i andevärlden…..Jag är lika lättrörd nu med då jag skriver detta, vilket jag också är tacksam för. ATT KUNNA KÄNNA det som är/pågår. Att stanna i de känslor som kommer/välkomna det som ÄR och att låta känslorna lära mig något om mig själv: I enorm tacksamhet

Människor på fb och andra har sagt det var bra jag ramlade och bröt benet, så jag äntligen kan stanna upp och ta det lugnt. Märkligt uttalande, enligt mig, även om de menar gott. När människor jämför, så är de själva sin måttstock på vad som är rätt och inte. Vi går våra livsvägar i olika takt. Jag har min och du har din och alla i den takt man tycker känns rätt för en själv. Lär man sig inte i detta liv, då kommer läxan i ett annat. Den största utmaningen i mitt liv har varit att sätta mina gränser. Nu i STOR tacksamhet att det har landat ännu djupare i mig.

I kursen “Medvetet Överflöd” hade jag kommit efter min egen struktur, men det kändes helt rätt att JAG skulle få ta mer plats, för att sova och vila kroppen de första veckorna efter operationen. Känna ett tillåtande att ALLT ÄR SOM DET SKA.

Jag har börjat arbeta 25% i mitt eget företag (är också anställd 45% som personlig assistent) och det känns såå bra. Om två dagar ska mitt gips bort, ssk sa ta bort stygnen och jag ska bli omgipsad i minst 5 v till enligt sjukvården. Därefter fortsätta gå med kryckor och träning hos sjukgymnast på obestämd tid. Tacksamhet att allt tar exakt den tid det ska. Varken mer eller mindre. ( Lyssnar nu på Olivia Newtons låt Gace and Gratatitude).

I utbildningen “Skapa ett liv i medvetet överflöd”, så spelas deras föreläsningar in, så man efteråt kan se dem. När jag kände orken komma tillbaka mer, så loggade jag in på websidan. Ser då att i denna kursomgång ska det till enormt stor del handla om TACKSAMHET. Jag känner tårarna börja rinna igen av just TACKSAMHET. Känner starkt att den röda tråden är inte längre en tråd. Den är en TROSS i mitt liv och dessa underbaringar som är kursanordnare har öppnat så enormt många av mina inre dörrar. Jag har mött och fortsättningsvis möter många gnisslande dörrar där det står RÄDSLA eller BLOCKERING på skylten. De är till för att öppnas. Rädslor är till för att mötas/vändas och vridas på.  2017 är det magiska året för att möta blockeringar i mina innersta skrymslen och  låta kärlekens ljus belysa dem så de  upplöses och detta så klart: I STOOOOOR  TACKSAMHET.

Utbildningen har gått enormt mycket djupare än någon annan jag upplevt under alla år. Jag rekommenderar den enormt varmt och vill du vara en i navet för denna forskningsbaserade utbildningen. Du kan anmäla dig fram t om 17/6-17 och skriv Kod: PARTNERS

För att läsa mer om utbildningen MEDVETET ÖVERFLÖD:  KLICKA HÄR 

Läs mer om Universal Heart HÄR

      I morgon ska jag byta till RÖTT gips. KÄRLEKENS färg.

                   

Måste bara smaka på de magiska orden igen: TACKSAM TACKSAM, TACKSAM, TACKSAM, TACKSAM, TACKSAM, TACKSAM för dig min fina kropp, som leder mig i total kärlek! JAG ÄLSKAR MIG.

 

 

Dela.

Om skribenten

Från utmattningsdepression 2007 - till andlig & medial start 2008 . Exakt så var det då min andliga resa började. Andevärlden stod och hoppar bredvid dig, förmedlade transmedium Maggie Nath - "Men du ser inget".. Där och då kändes det såå tydligt att jag ville veta mer, ville möta dem och kommunicera med dem. År 2010 mötte jag mitt andeteam, som sa: - Vi ska hjälpa dig med silversmide! - Jag är inte ett dugg intresserad, sa jag. - Inte nu nej, svarade de! De såg till att människor kom i min väg som ledde till att jag började gå en kurs i silversmide. De talade verkligen högt, för jag sa upp mig från socialtjänsten och startade eget företag 2014. Teamet viskar när det ska bli förändring i företaget, vilka smycken jag ska tillverka åt mig själv - som har starka budskap i sig. De hjälper mig med att kanalisera ner magiska budskap med vackra synonyma bilder åt kunder. Sååå vackert omhändertaget av ande & änglavärlden och jag är oändligt tacksam att jag går på min silverväg tillsammans med mina underbara andar.

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

2 kommentarer

  1. Har en egen sådan livshändelse att berätta. När man fick smaka på allt det som man redan hade i mitt liv men inte va tacksam över utan mer irriterad – sakta försvinna iväg …. först måste komma smärta, stanna upp och förstå, så mycket som redan finns att vara tacksam över !!!
    Ja allt slutade lyckligt och jag tackar varje dag ❤

Lämna en tanke