Ibland blir livet inte som man tänkt sig…..

0

Mitt företag Silverlake Smycken – Kondora design startades 29 jan 2014. Sedan dess har jag tillverkat otroligt mycket silversmycken till kunder, kanaliserade från deras skyddsänglar, mitt andeteam eller genom själskanaliseringar. Det har varit de mest häftiga former och modeller – var och en med sitt budskap till kunden och alla tillverkas i ett enda exemplar. Så de är enormt unika.

Jag har varit på mässor och promotat företaget och mitt unika sätt att kombinera kanaliseringar och smycketillverkning. Jag är inte utbildad silversmed, utan har gått kvällskurser och efter att jag startade företaget, så uttrycket “learning by doing” stämmer verkligen.  Det var inte jag som startade idén om silversmide, utan andevärlden. Vid ett tillfälle så var jag på en 6-dagars retreat där jag skulle få ett för mig unikt andeteam som skulle hjälpa mig fortsätta skriva barnböcker och jag fick det. Det var bl a Moa Martinsson som gav mig massa tips och råd, samt andra författare.

Samtidigt kom det ett tre amerikaner från andevärlden och de sa: “Vi ska hjälpa dig med silversmide”.”Jag är inte ett dugg intresserad av silversmide” , svarade jag. “Nää inte nu nej” blev deras svar. Så de sg till att jag skulle träffa de rätta människorna, gå kurser och de startade verkligen ett brinnande intresse i mig och på den vägen är det.

Den mest intensiva tiden för mässor är höst och vår. Jag tar upp beställningar på kanaliseringar, åker hem och gör dessa och tillverkar sedan smycken åt de kunder som beställer från den bild de får i sin kanalisering. I våras har det formligen exploderat av beställningar på kanaliseringar och det har inneburit att det blivit enorm obalans i arbetet gällande tillverkning av smycken. Jag har samtidigt ett assistentjobb på 63% på sidan om. Från mars – juni, så fanns bara tid att kanalisera och knappt tillverka smycken. Det gjorde att jag kommit efter med kundernas leveranser och fast jag meddelat dem och de svarat “smycket kommer när det är meningen, ta den tid det behövs” så började det kännas i kroppen och jag har jobbat 12-16 tim/dag. I juli månad har jag  dessutom jobbat grymt mycket, som assistent och även augusti kommer att se ut så. Detta för att jag knegar ihop pengar till en restskatt på 11.000 som jag fick sedan jag var sjukskriven 10 v i fjol för mitt brutna ben. Då blev det avbrott i beställningar och FK drog för lite skatt mm. Dessa pengar ska gladeligen in till Skatteverket, så alla blir glada och nöjda. 

Så det har varit kanaliseringar/silversmide innan assistentjobbet och lika efter att jag kom hem efter 12-timmarsdagarnafrån assistentjobbet. Det var samtidigt så enormt roligt att jag verkligen gick upp i det jag gjorde. Så här har det sett ut i princip efter alla varje vår och höstmässor och jag har verkligen BETT andevärlden att ge mig balans i det hela. Vore det ett flöde under hela året vore det helt klart bättre. Dels att få in mer beställningar under andra perioder än efter mässorna, då det oftast varit stillestånd från nov-mars och juni-sept.  Så jag har stretat på, tagit ut min semester från assistentjobbet på helger då jag skulle åka på mässor och semesterdagar är ju till för att vilas på….

Jag har också räknat ut att förtjänsten på allt mitt arbete är oerhört liten, då det är sådan enorm obalans i beställningar över året, samt att varje smycke tar 9-22 timmar att tillverka, beroende på svårighetsgrad. Det i tillägg med att jag inte sover så mycket, då jag jobbar så mycket har gjort att jag ist somnar sittande överallt och det är obalans även här. Jag är under utredning för hjärtflimmer, en väldig massa prover har tagits på allt möjligt (vilka varit bra) och jag gjorde nyligen en lungröntgen, då läkaren tyckte hon hörde ngt, men som också var bra.

Jag har länge känt att livet pågår bakom min rygg (bokstavligt talat), medan jag sitter med nedbockat huvud och arbetar och jag hinner knappt träffa barn, barnbarn, vänner, syskon och för att inte tala om min 90-åriga mamma, samt att det finns obefintlig tid för att ha en hobby, eller att träna. Allt måste noga schemaläggas långt innan och spontaniteten är bortblåst, vilket är en stor del av min personlighet. Allt detta ger ett enormt dåligt samvete, för livet är HÄR & NU. Samtidigt ambivalenta känslor om att jag älskar mitt silversmide, mina fantastiska möten med kunder, mina fina mässkompisar och arrangörer,  djupa samtal, skratt och kärlek som jag ger och får.

I våras så träffade jag en ny man (en själsvän från tidigare liv) och han har sett hur jag “får mina dagar att gå med allt arbete” och samvetet gjorde sig ännu mer påmint då jag knappt har tid för mig själv, skulle ha tid för honom.  Jag har sedan i våras svalt en inre sorg  då jag förstått att det inte fungerar att ha det så här, men jobbat på ändå, för kunderna skulle givetvis få sina beställningar, samt som jag skrev: älskar mitt silversmide, andekontakten, kontakt med kundernas skyddsänglar mm. En sorg ifall jag skulle vara tvingad att avsluta mitt uppdrag från andevärlden/änglarna/silversmidet….Han har fått mig att SE och framför allt KÄNNA att jag måste börja räta på ryggen, sträcka upp mitt huvud och LEVA mer. Det handlar inte bara om att överleva, utan tiden vi har här på jorden handlar om att LEVA fullt ut.

Så igår hade jag ett fint möte med min revisor och kontentan är att jag kommer att dra ner rejält, på obestämd tid. Jag har avbokat alla mässor, utom en liten i min hemstad  Borlänge, utan lång resväg dit och jag bor hemma då den är gångväg dit. Jag ska känna hur det känns, så därför är mässan “Häxans Dag” kvar, den 1-2 sept. Allt är som det ska och jag ska genomgå detta just nu. Sorgen är borta, glädjen är tillbaka och jag känner att en oviss framtid ska gunga i mig ett tag, för allt kommer att bli som det är ämnat och något nytt kommer att växa ur detta. Jag vet inte vad och det spelat ingen roll. Jag litar på Livet och känner stor tillit till hur det ser ut nu. När jag och kärleksvännen pratat om allt och jag verkligen bestämt mig att frigöra tid, så kändes det som en förlossning i mig, från magen nedåt födelsekanalen….sedan avstannade känslan. SÅ: Något nytt är på väg att födas, det vet och känner jag. Vet bara inte vad och det är lika spännande att vänta på det, som att se ett fysiskt barn födas och vilket kön det är – skillnaden är nu att jag vet ingen beräknad tid och det känns också tryggt och lugnt.

Alla kunder som väntar ska få sina smycken tillverkade och jag har beställningar fram till början av nov.

Kunder kan fortsättningsvis beställa och jag tar emot i liten skala. Alla sätts upp på en väntelista och jag tillverkar då tid och ork finnes. Alla smycken är renade med änglars hjälp innan de lämnar mig för leverans, så ingen blir påverkad av min situation. 

Jag drog ett OSHO-kort inför denna blogg och ut hoppade detta sanna, vackra kort.

                                               

 

Dela.

Om skribenten

Från utmattningsdepression 2007 - till andlig & medial start 2008 . Exakt så var det då min andliga resa började. Andevärlden stod och hoppar bredvid dig, förmedlade transmedium Maggie Nath - "Men du ser inget".. Där och då kändes det såå tydligt att jag ville veta mer, ville möta dem och kommunicera med dem. År 2010 mötte jag mitt andeteam, som sa: - Vi ska hjälpa dig med silversmide! - Jag är inte ett dugg intresserad, sa jag. - Inte nu nej, svarade de! De såg till att människor kom i min väg som ledde till att jag började gå en kurs i silversmide. De talade verkligen högt, för jag sa upp mig från socialtjänsten och startade eget företag 2014. Teamet viskar när det ska bli förändring i företaget, vilka smycken jag ska tillverka åt mig själv - som har starka budskap i sig. De hjälper mig med att kanalisera ner magiska budskap med vackra synonyma bilder åt kunder. Sååå vackert omhändertaget av ande & änglavärlden och jag är oändligt tacksam att jag går på min silverväg tillsammans med mina underbara andar.

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke